Roberto Baggio är en italiensk före detta fotbollsspelare, född 18 februari 1967 i Caldogno i provinsen Vicenza, som räknas till de största spelarna i världsfotbollens historia. Han vann Ballon d'Or och utsågs till Fifa World Player of the Year 1993, tog VM-silver 1994 och gjorde 205 mål i Serie A för sju italienska klubbar, däribland Fiorentina, Juventus och AC Milan.
För många är han ändå mest förknippad med en enda spark: straffen som gick över ribban i VM-finalen mot Brasilien på Rose Bowl i Pasadena. Smeknamnet Il Divin Codino, ungefär den gudomliga hästsvansen, fick han för frisyren han bar under större delen av karriären och för sin buddhistiska tro. Han avslutade karriären i Brescia 2004 och är i dag 59 år.
Fakta om Roberto Baggio
| Fakta | |
|---|---|
| Fullständigt namn | Roberto Baggio |
| Född | 18 februari 1967 i Caldogno, Vicenza, Italien |
| Längd | 174 cm |
| Position | Anfallare och offensiv mittfältare |
| Smeknamn | Il Divin Codino |
| Klubbar | Vicenza, Fiorentina, Juventus, AC Milan, Bologna, Inter, Brescia |
| Ligamatcher och mål | 488 matcher, 218 mål |
| Landslag | Italien 1988–2004, 56 landskamper och 27 mål |
| Största meriter | Ballon d'Or 1993, Fifa World Player of the Year 1993, VM-silver 1994, VM-brons 1990, Uefacupen 1993 |
Vem är Roberto Baggio?
Baggio var en kreativ spelmotor som oftast spelade som andraforward eller offensiv mittfältare, alltså bakom den renodlade anfallaren. Han var känd för sina skruvade frisparkar, sin dribbling och sitt lugn framför mål. Han rankas som en av Italiens bästa spelare genom tiderna, och i Fifas internetomröstning om århundradets spelare (Fifa Player of the Century) 1999 kom han på fjärde plats.
Han är också den spelare som bäst sammanfattar 1990-talets calcio: Serie A var världens starkaste liga, och Baggio var dess mest omtyckta artist. Samtidigt var det en taktisk och fysisk era där en fri tia inte alltid passade in, och flera av hans tränare valde bort honom. Den spänningen mellan geni och system går som en röd tråd genom hela karriären.
Uppväxten i Caldogno och genombrottet i Vicenza
Roberto Baggio föddes i Caldogno i Veneto som det sjätte av åtta syskon. Han började spela i hemortens ungdomslag och upptäcktes som tonåring av Vicenza. Även lillebrodern Eddy Baggio blev fotbollsspelare, medan Dino Baggio, som han ofta förväxlas med, inte är släkt med familjen.
Den 5 juni 1983 debuterade han i Serie C1 för Vicenza, 16 år gammal. Säsongen 1984–85 gjorde han 12 mål på 29 matcher och var med och tog laget upp i Serie B. Totalt blev det 36 ligamatcher och 13 mål för det som i dag heter Vicenza Calcio.
Precis innan övergången till Fiorentina skulle bli klar skadade han korsbandet och menisken i högra knät i en match mot Rimini den 5 maj 1985. Flera läkare trodde att karriären var över redan vid 18 års ålder, men Fiorentina fullföljde affären och betalade operationen. Efter skadan konverterade Baggio till buddhismen, något han själv beskrivit som källan till den inre styrka som bar honom genom alla senare knäskador.
Karriären i klubblagen
ACF Fiorentina 1985–1990: hjälten i Florens
Fiorentina köpte Baggio 1985 för 1,5 miljoner pund. Den första säsongen missade han helt på grund av skadan, och hösten 1986 slogs knät upp igen. Först den 10 maj 1987 kom det första ligamålet, en frispark mot Diego Maradonas Napoli som räddade laget från nedflyttning.
Under Sven-Göran Eriksson kom genombrottet säsongen 1988–89 med 15 ligamål. Året därpå gjorde han 17 mål i Serie A, bara Marco van Basten gjorde fler, och ledde ACF Fiorentina till finalen i Uefacupen 1990. Där förlorade laget mot just Juventus. Totalt blev det 55 mål på 136 matcher för klubben, och han räknas fortfarande som en av de största spelarna i Fiorentinas historia.
Juventus FC 1990–1995: rekordtransfern och guldbollen
Sommaren 1990 såldes Baggio till ärkerivalen Juventus för 8 miljoner pund, vid tillfället världsrekord för en fotbollsspelare. Rekordtransfern fick supportrarna i Florens att gå ut på gatorna, och i upploppen skadades 50 personer. I Turin tog han över tröja nummer 10 efter Michel Platini.
Det tog tid innan Juventus-fansen accepterade honom. När lagen möttes i april 1991 vägrade Baggio slå en straff mot sin gamla klubb, och när han byttes ut plockade han upp en lila Fiorentina-halsduk från planen. Under Giovanni Trapattoni blev han ändå lagets centralgestalt och utsågs till lagkapten inför säsongen 1992–93.
Den säsongen vann Juventus FC Uefacupen efter 6–1 sammanlagt mot Borussia Dortmund i finalen, där Baggio gjorde två mål. Under kalenderåret 1993 gjorde han 39 mål i alla tävlingar, och belöningen blev både Ballon d'Or och Fifa World Player of the Year. Hur guldbollen har delats ut genom åren går vi igenom i vår artikel om Ballon d'Or och alla vinnare.
Säsongen 1994–1995 var han skadad stora delar av hösten, och den unge Alessandro Del Piero fick ta hans plats. Baggio kom ändå tillbaka och var med och vann både scudetton och Coppa Italia, hans första ligaguld. Totalt gjorde han 115 mål på 200 matcher för Juventus FC, varav 78 i Serie A. Efter säsongen meddelade klubbledningen att framtiden hörde Del Piero till.
AC Milan 1995–1997: ligaguld igen
AC Milan värvade honom för 6,8 miljoner pund efter påtryckningar från ordföranden Silvio Berlusconi och tränaren Fabio Capello. Baggio blev straffskytt och vann ligan även med Milan 1996, med flest målgivande passningar i Serie A den säsongen. Han blev därmed en av få spelare som vunnit scudetton två år i rad med olika klubbar. Under Capellos andra period fick han dock allt mindre speltid.
Bologna FC 1997–1998: pånyttfödelsen
Inför säsongen 1997–1998 ville han till Parma, men tränaren Carlo Ancelotti stoppade affären eftersom Baggio inte passade i hans 4–4–2. Ancelotti har senare kallat det sitt största misstag i fotbollen. I stället blev det Bologna FC, och där klippte Baggio av sin berömda hästsvans som ett tecken på nystart. Det blev hans bästa målsäsong någonsin med 22 ligamål, flest av alla italienare i Serie A, och han tog en plats i VM-truppen 1998.
FC Inter 1998–2000: barndomsklubben
Efter VM skrev han på för Inter, klubben han hållit på som barn, för att få spela i Champions League. Han gjorde två uppmärksammade mål mot Real Madrid i gruppspelet, men tränarbytena var många och han användes ofta som inhoppare eller på kanten. När Marcello Lippi, hans gamla tränare i Juventus, tog över 1999 hamnade Baggio utanför laget, och sommaren 2000 lämnade han klubben som fri agent.
Brescia Calcio 2000–2004: avslutningen
Baggio valde nykomlingen Brescia Calcio och tränaren Carlo Mazzone, som senare sagt att Baggio var Italiens bästa fantasista genom tiderna. Som lagkapten med tröja nummer 10 räddade han klubben kvar i Serie A år efter år och tog laget till final i Intertotocupen 2001. Den 14 mars 2004 gjorde han sitt 200:e mål i Serie A mot Parma.
Sista matchen spelade han den 16 maj 2004 på San Siro mot AC Milan. När han byttes ut i den 88:e minuten reste sig hela arenan, och Paolo Maldini, hans gamla lagkamrat i både Milan och landslaget, gick fram och kramade honom. Med Brescia blev det 46 mål, och karriären slutade på 205 mål i Serie A, vilket gör honom till en av ligans främsta målskyttar genom tiderna.
Roberto Baggio i landslaget: tre VM och nio mål
Baggio gjorde 56 landskamper och 27 mål för Italiens herrlandslag i fotboll mellan 1988 och 2004. Han deltog i tre världsmästerskap och är den enda italienaren som gjort mål i tre olika VM. Med nio VM-mål delar han det italienska rekordet med Paolo Rossi och Christian Vieri.
| VM | Matcher | Mål | Italiens placering |
|---|---|---|---|
| Italia 90 | 5 | 2 | Brons |
| USA 1994 | 7 | 5 | Silver |
| Frankrike 1998 | 4 | 2 | Kvartsfinal |
VM 1990: solomålet på hemmaplan
I hemma-VM, Italia 90, gjorde Baggio två mål på fem matcher. Målet mot Tjeckoslovakien i sista gruppspelsmatchen, ett solonummer, utsågs till turneringens vackraste. Italien åkte ut mot Argentina på straffar i semifinalen. I bronsmatchen mot England fick Baggio chansen att slå en straff men lät Salvatore Schillaci ta den, så att lagkamraten kunde vinna skytteligan. I truppen fanns också Paolo Maldini och Roberto Mancini.
VM 1994: fem mål och straffen mot Brasilien
VM 1994 i USA blev Baggios turnering, på gott och ont. Efter ett svagt gruppspel avgjorde han i slutspelet tre matcher i rad. I åttondelsfinalen mot Nigeria kvitterade han med två minuter kvar och avgjorde sedan till 2–1 på straff i förlängningen, med Italien en man kort. I kvartsfinalen gjorde han 2–1 mot Spanien med tre minuter kvar efter att ha dribblat bort målvakten Andoni Zubizarreta, och även i semifinalen var han avgörande med sina mål.
Finalen mot Brasilien slutade 0–0 och avgjordes på straffar. Baggio, som hade dragit en baksida lår i semifinalen och spelade med hjälp av en smärtstillande spruta, sköt sin straff över ribban och Brasilien vann. Han har själv sagt att den missen retat honom i flera år, och efter finalen låste han in sig på hotellrummet i stället för att äta middag med truppen. Han fick ändå VM:s silverboll och en plats i turneringens all star-lag. Om motståndarna i finalen kan du läsa i vår profil av Brasiliens herrlandslag i fotboll.
VM 1998 och missat VM 2002
I VM 1998 i Frankrike gjorde han två mål och två målgivande passningar på fyra matcher. Mot Chile ordnade han själv en straff i slutminuterna och satte den till 2–2, och därmed blev han den första italienaren som gjort mål i tre VM. I kvartsfinalen föll Italien återigen på straffar, nu mot Frankrike. I samma trupp fanns bland andra Paolo Maldini, Alessandro Del Piero och Roberto Di Matteo.
Inför VM 2002 gjorde han en fin säsong i Brescia, men förbundskaptenen Giovanni Trapattoni bedömde honom som inte fullt spelklar. Trapattoni oroade sig också för en rivalitet om tian med Francesco Totti och Del Piero, så Baggio blev kvar hemma trots ett stort folkligt tryck.
Utmärkelser och meriter
Roberto Baggio vann två ligaguld, en Coppa Italia och en Uefacup, men det är de individuella priserna som gör honom unik i Italien.
Klubblag:
- Serie A-mästare 1995 (Juventus) och 1996 (AC Milan)
- Coppa Italia 1994/1995 (Juventus)
- Uefacupen 1993 (Juventus)
Landslag:
- VM-brons 1990 och VM-silver 1994
Individuellt:
- Ballon d'Or 1993
- Fifa World Player of the Year 1993
- Bravotrofén 1990, som bästa unga spelare i Europacuperna
- VM:s all star-lag 1994
- Uttagen i FIFA World Cup Dream Team 2002
- Golden Foot 2003, den första vinnaren av priset
- Med på Pelés lista Fifa 100 år 2004
På Fifa 100-listan finns han bland namn som Ruud Gullit, Roy Keane, Zinedine Zidane, Paolo Maldini och Francesco Totti. År 2010 fick han fredspristagarnas utmärkelse Man of Peace för sitt arbete för mänskliga rättigheter, och 2011 blev han den första fotbollsspelaren som valdes in i den italienska fotbollens hall of fame, Italian Football Hall of Fame.
Spelstil: varför Baggio räknas till de största
Baggio var en klassisk italiensk tia: en skicklig, kreativ speluppläggare som kunde avgöra matcher på egen hand. Han dribblade sig förbi försvarare på liten yta, slog precisa passningar och var en av sin tids bästa frisparksskyttar. Han tog dessutom straffar under hela karriären, vilket gör missen 1994 ännu mer känd.
Kollegor och tränare har gett honom stora omdömen. Sven-Göran Eriksson har nämnt honom som den mest begåvade spelare han tränat, Roberto Mancini har beskrivit honom som en av de största genom tiderna, och 2020 kallade Matteo Marani i La Stampa honom ett av de renaste uttrycken för talang som världsfotbollen fått fram. Svagheten som kritikerna pekade på var det defensiva arbetet, och flera av hans tränare ville hellre ha en spelare som passade in i deras taktiska system.
Livet efter fotbollen
I augusti 2010 utsågs Baggio till ordförande för den tekniska sektorn i det italienska fotbollsförbundet FIGC (Federazione Italiana Giuoco Calcio). I december 2011 presenterade han en 900 sidor lång rapport om hur förbundet borde utveckla unga talanger, men den 23 januari 2013 avgick han med motiveringen att förbundet ignorerat hans idéer. Under 2026, efter att Italien för tredje gången i rad missat VM via playoff, lyftes rapporten åter fram i italienska medier.
Han tog Uefas A-licens 2011 och Pro-licensen på Coverciano den 5 juli 2012, men har aldrig blivit huvudtränare. Privat är han gift med Andreina Fabbi sedan 1989 och har tre barn. Han har en egendom i Argentina och håller på Boca Juniors. 2001 kom självbiografin Una porta nel cielo, och 2021 släppte Netflix spelfilmen Baggio: The Divine Ponytail om hans karriär. 2002 blev han dessutom goodwillambassadör för FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO.
Vanliga frågor om Roberto Baggio
Hur gammal är Roberto Baggio?
Roberto Baggio är född 18 februari 1967 och är 59 år per oktober 2026.
Varför kallas Roberto Baggio Il Divin Codino?
Smeknamnet betyder ungefär den gudomliga hästsvansen. Det syftar på den lilla hästsvans han bar under större delen av karriären, i kombination med hans talang och hans buddhistiska tro. Hästsvansen klippte han av när han kom till Bologna 1997.
Vilka klubbar spelade Roberto Baggio i?
Han spelade för sju italienska klubbar: Vicenza, Fiorentina, Juventus, AC Milan, Bologna, Inter och Brescia. Han spelade aldrig utomlands.
Hur många mål gjorde Roberto Baggio?
Han gjorde 218 mål på 488 ligamatcher, varav 205 i Serie A, och 27 mål på 56 landskamper för Italien. Nio av landslagsmålen kom i VM.
Vann Roberto Baggio Ballon d'Or?
Ja. Han vann Ballon d'Or 1993 och utsågs samma år till Fifa World Player of the Year, efter säsongen då han vann Uefacupen med Juventus.
Källor
- Roberto Baggio, svenska Wikipedia
- Roberto Baggio, engelska Wikipedia
- Roberto Baggio, Wikidata
- Roberto Baggio, kontrakt och statistik, Fotbolltransfers
Bild: kanegen from Tokyo, Japan / Wikimedia Commons, licens CC BY 2.0.
